Mitt namn är Paulina Jigstrand och bor i Uddevalla, Västra Götaland.

Jag har sysslat med hästar i stort sett hela mitt liv, och började rida aktivt som 5 åring och red ett gäng år på ridskola. När jag var 13 år gammal köpte jag min första och enda ponny, min stora dröm om egen häst förverkligades. Men resan har inte varit enkel och tack vare henne kom jag in på att vilja lära mig mer om rehabilitering och att förebygga skador hos häst vilket har lett mig in på att utbilda mig till certifierad hästterapeut och detta kommer jag göra nu under hösten 2023.

Jag har alltid brunnit för problemlösning och har alltid blivit uppkastade på bråkiga ponnys, och outbildade unghästar som ingen annan vill sitta på och under hösten 2021 köpte jag min första storhäst, ett då 6 månaders föl som jag nu får vara med och utbilda själv från början.

Under 2022 köpte jag och min sambo en liten hästgård i Uddevalla och det dröjde inte länge innan det gick en tredjehäst i hagen och denna gången blev det en projekthäst. Kanske inte helt oväntat med tanke på att det är just det som är min stora passion.

Mer om mina hästar och deras historia hittar ni längre ner på sidan.

Jag förespråkar att hästar ska få vara hästar, med så mycket tid ute i hagen som möjligt med så få in stallade timmar som det bara går och jag tror att varje häst uppnår sin fulla potential och välmående genom att tillgodo se hästens naturliga liv i så stor mån som möjligt och både genom rätt foder och utbildning vill jag hjälpa varje häst och hästägare att nå sin fulla potential och bygga en stark relation och samspel till varandra.

Elvira har varit i mitt liv sedan hösten 2011 då jag först började som skötare på henne, och detta ledde till sist att vi köpte henne i Mars 2012. Elvira var från början väldigt snubblig och hade problem med både rörelsestörning, balans och var helt omusklad. Vi fick börja om och bygga upp först från marken och sakta men säkert upp i sadeln. När vi väl löst det problemet åkte Elvira på en korsförlamning bara ett halvår senare och ingen utav de veterinärerna som vi hade kontakt med kunde förstå hur det kunde ske...Sen var allt frid och fröjd i många år och vi red mycket ute i skogen, tränade dressyr för tränare och började så småningom hoppa och hann starta några pay and jump innan vi stötte på nästa motgång.En dag när jag tog in Elvira från hagen var hon tydligt halt... Efter besök hos veterinär kunde man konstatera att hon hade lösa benbitar i ena bakknät och detta hade lett till en inflammation i leden. Ett år senare var vi back on track och flera år senare åkte hon på en ligament skada och i samma veva hittade man artros i båda framhovarna. Elvira är nu halvpensionär och styr nästan själv vad hon vill hitta på med vissa restriktioner ifrån mig då hon är en riktig liten krutdam och det ska gärna vara full fart mest hela tiden. Så länge hon inte blir stillastående så har hon ett gott liv och artrosen hålls i schack, och sen vi flyttade hem henne till vår egna gård sommaren 2022 med enbart kuperade hagar så ser vi stor skillnad. Hon är så mycket fräschare i både kropp och knopp, och hon drar gärna ett varv i full galopp i hagen med sina vänner.

Shalimar hämtade vi hem hösten 2021 och gick första tiden på lösdrift med andra föl. Hon är en väldigt vaken tjej, cool och otroligt modig. Finns inget som skrämmer henne, hon är lugnet i hagen som mina andra två lite nervösare hästar söker skydd hos. Men Shalimar är också otroligt bestämd och kaxig, hon backar inte för något. Det är en riktig barndomsdröm för mig att få vara en del av hennes liv från föl till vuxenlivet och se henne växa och utvecklas. Nu under hösten/vintern 2023 är det dags att påbörja inridning lite sakta men säkert och planen är att visa henne på SWBs unghästtest 2024. Hon är tidigare visad utav uppfödaren på fölvisning med 82,2% och fina lovord från domare, detta är min framtidshäst och jag är helt säker på att hon kommer ta världen med storm.

Zäta som vi kallar henne är det nyaste tillskottet på gården och kom till oss i december 2022. Hon är en väldigt speciell häst med mycket nerv och väldigt känslig. Våran första uteritt hemma på gården var helt kaosartad och vi kom inte långa biten innan jag fick hoppa av och leda henne hem. Det var med nöd och näppe som vi båda tog oss hem helskinnade. Efter detta bestämde jag mig för att börja om med henne under februari 2023, så jag började med att bara sitta på henne, blev sedan ledd runt stallplanen av min sambo och på den vägen blev det. Nu kan vi rida ett normalt pass i ridhus allt som oftast men uteritterna kan fortfarande vara lite tumulta och hon kan fortfarande bli istadig på både bana så väl som ute men vi har kommit en bra bit på vägen mot en fullt fungerade ridhäst utan stress och rädslor men ännu har vi en lång bit kvar innan vi är i mål.